saknar.

saknar.
saknar dom tiderna det var vi.
saknar ditt skratt, ditt leende
saknar att kunna prata med dig
men jag har förtått nu att det aldrig, aldrig kommer bli som då.
fyfan, varför ska allt vara så svårt?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0